relationscoutchen

 Hejsan alla ni där ute!Hjärtligt välkomna till min blogg!Jag vill ventilera tankar och funderingar ang våra/vårat förhållande till andra människor,men även vårat egna fårhållande till oss själva!!Hur ställer vi oss till vad andra säger/tycker eller t.o.m bara "himlar"med ögonen!

Jag pratar lite om detta med vi som "alltid"är så starka i alla lägen;detta oftast enligt vad andra runt omkring oss,antingen för att de tycker så ,eller för att det bara är deras uppfattning, tycker!Oftast "vi starka"hjälper andra,ställer oftast upp t.o.m släpper vad man själv här planerat...för att hjälpa till.Men vad händer när vi är, den som behöver hjälp,oavsett vad?Varför aceppterar inte omgivningen,,då man inte själv,orkar!och då menar jag,när man själv bara får/har motgångar(såsom..separation,dåligt jobbflöde,stoppad för jobb av chefen m.m)då ska man ändå vara den som står rak som en fura,,hittar lösningar.Och ventilerar man detta för någon.till svar får man att "du som e så stark och frammåt"fixar väl detta!"du kommer på något"ha det så bra.hej då!

Då vill omgivningen inte ens stanna kvar och lyssna färdigt!Är det för att en del inte kan eller vågar vänta på svaret,för att de då inte vet hur de ska hantera,det som kommer,eller t.o.m kanske inte vågar el ens vet,hur de ska ge råd??!!Hoppas ni där ute har en hel del att ventilera..!många kramar E